tiden rinner ut

ironi
att jag kallas kakan
inte för att det börjar på k
utan för att

du
både vill ha kakan
och äta kakan

inte det att du vill ha mig
det är också för uppenbart

utan din oförmåga att stå
för dig själv
för det du vill

du gör allting halvt
och resultatet blir svagt
på båda håll

och sannolikt värst av allt
du är halv
du klarar inte att vara hel

en gammal klysha
som förstås är sann
är att du bara kan ansvara för ditt eget liv
dina handlingar
hur du väljer att känna och agera

du kan inte göra dina barn lyckliga
genom att ge dem något du inte gör
och sedan gå med böjda axlar
sucka
stöna
stånka
och fräsa

jag menar fortfarande inte
att du ska vara hos mig istället
jag menar fortfarande
att din egen lycka vilar hos dig själv

du vägrar ta hand om dig själv
du vägrar ta hand om din lycka

du går i ledband
och jag tänker på dig
när jag hör bo kaspers 'hund'

det är inte jag som är din matte
jag är byrackan
på andra sidan vägen
din lady
om du är lufsen
fast utan mirakel

inte konstigt
du visar tecken
på depression
ångesten du har

du gör inte det du borde
och borde är inte det du tror

du tror du behöver mig för att må bra
det är din illusion
bara du kan göra något åt ditt eget liv
det har faktiskt inget med mig att göra

och här
jag som skulle kunna vara din bonus
i ett liv där du mår bra
här rinner tiden ut

inte bara för det faktum att
klockan är sju timmar mer
än när evenemanget du inte skulle vara med på
skulle börja

tiden när du skulle vara hos mig
tiden som vi skulle kunna ha tillsammans

mitt tålamod är sju timmar mer
kunde de ändå få med dig dit
blir jag tvungen att förakta
din oförmåga att säga ifrån

inte att du inte är här
det är okej
men om du inte kunde ta ett eget beslut
att stanna på jobbet
eller något viktigt som dök upp

ja då börjar det bli så att tiden rinner ut
än mer än igår

en man som inte kan kämpa för det han själv vill
jag vet du måste ta hänsyn
men det finns gränser

och jag
är trött
har slutat längta
börjar få nog

jag borde nog ändrat mig igår
hållt med om det du sa
att du är svag

vill inte att det ska vara så
men ser det tydligare och tydligare

du är inte beredd på någonting
inte redo för ett endaste dugg

är det inte ditt liv?
hur kan du strunta i det enda liv vi vet att man har?

jag är ingen kämpe
men jag är seg och envis
en självbevarelsedrift som slår de flesta
en positiv läggning
blickar nästan alltid framåt

men jag ser inte
vad du lever för
vad får dig att brinna
som att du valt att dö
redan för tio år sedan

nä det går inte
din tid hos mig börjar rinna ut
jag vänder mig
mot framtiden istället
ser dig inte någonstans

är du bara osynlig
eller är du inte där?

men jag vet svaret