jag kunde inte hålla mig
så fort du gått hämtade jag mitt kaffe
kröp upp i hörnet där du just suttit
din doft känns fortfarande
jag längtar redan som besatt
jag sa jag inte kunde hålla mig
men jag bestämde mig för att begränsa mig
fem dikter fick jag läsa
den första tog andan ur mig
hela kroppen reagerade
det tog säkert tjugo minuter eller mer
att läsa fem korta korta dikter
för de skruvade sig in i hjärtat alldeles hopplöst
och jag kände att jag genast måste skriva tillbaka till dig
fast det inte går
fast du inte kan läsa det
nu när jag vet att du blir borta ett tag
och jag inte kan höra av mig
och du får svårt att kontakta mig
värker det i kroppen mer än det brukar
och som ett symptom på allt
så började kyrkklockorna ringa
precis när jag bestämt mig för att slå igen boken
efter den femte dikten du kryssat för
jag fick kämpa för att inte bläddra mera
men när de ringde kände jag att det var meningen
jag skulle sluta just då och där
och själv skriva det som fingrarna vill
jag gruvar mig för när din doft är borta
det är så länge tills jag får ha den igen
jag vill ha din doft på burk
så jag kan gå och dofta på dig när jag behöver
jag gör min grimas och luktar på min överläpp
den doftar dig
och tårarna börjar trilla när jag skriver detta
men det måste ut
orden måste ut
jag måste berätta för dig
fast jag berättar för cyberrymden
och jag kommer aldrig våga visa det här för dig
tror jag
kanske i ett annat liv i en annan värld
där varken åren eller familjerna
skiljer oss åt
kära K.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar