jag krånglar till allt
tänker för mycket
just nu tror jag
att du vill ha det precis som det är
för att dra ut på allt
så att känslorna kan vara så här
så länge som det bara går
för eller senare kommer fladdret lägga sig
hjärtat lugna ner sig
magen sluta snurra
vi kommer kunna äta igen
och eftersom du föredrar olyckliga slut
hur du nu kan det
så kanske vi är som en gammeldags karamell
du suger på den så den ska räcka länge
du tror inte
att det finns något bestående i mitten
av allt sött
jag kan förstås inte veta
men jag kan inte förstå
(eller vill inte förstå)
varför vi inte kan ha karamellan kvar
så länge att vi tar reda på vad som finns i mitten
tänk om du bestämt dig på förhand
för att det är en ordinär klump av hårt socker
förklädd med tjusigt papper
och du inte märker
att det ligger ett guldkorn där i mitten
bara man suger tillräckligt länge
är försiktig så man inte sväljer det
och vågar känna efter med tungan
sockret kommer försvinna
jag vet
men guld består
jag är rädd att du trivs
är trygg
(fast det irriterar dig när jag säger så)
där i din grop av gråsten
eller vad det nu är
eller så är du bara bekväm
modigt feg
men mest av allt tror jag
rädd
för du vet vad du har
men inte vad du får
men jag är inte otålig
med att veta
på många sätt har du mer bråttom
än vad jag har
det är lite udda
det borde vara tvärtom
kan vi inte bara vänta och se?
jag vill också suga länge
njuta så långt det går
men jag är inte rädd
för mitten av karamellen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar